Till julbordsresan jubileumsåret 2008 (denna gång ombord på två av Viking Lines färjor tur och retur Mariehamn) hade till styrelsens glädje de två verkliga veteranerna, tillika heders-medlemmarna Erland Forsén och Bertil Forsberg anmält sig. Detta gav omedelbart idén till att fortsätta det tidigare påbörjade samtalet om ”den gamla goda tiden”.

Botvid Floser och Leif Lasson träffade därför Erland och Bertil i en bekväm hytt efter avnjutandet av en härlig sjöfrukost, där ett 30-tal medlemmar redan startat upp diverse jämförelser runt upplevelser nu och förr.

För att verkligen understryka den veterannivå våra hedersmedlemmar befinner sig på kan det nog räcka med att berätta att Bertil i år fyllde 94, och under Veteranklubbens första 18 år (!!) var dess kassör, och att Erland inom kort fyller 88 och var Veteranklubbens ordförande under hela 19 år från starten 1983.

Båda herrarna sprudlar av berättarglädje, och Erland värmde upp oss med en redogörelse för hur Åke Lundqvist någon gång under 1966 i ett möte inom Verkstadsföreningen visade upp en tjusig mobiltelefon (den absolut första modellen som inte var ”släpbar”). Samtliga höga fabriks- och personalchefer blev förstås ytterst imponerade, kanske för att Åke ”glömde” att berätta att apparaten bara var ett tomt skal – innehållet var liksom inte riktigt färdigt ännu…..

Nåja – men nu över till Veteranklubben:

Före 1983 fanns det ingen naturlig gemensam verksamhet för Radiobolagets pensionärer, tjänstgöringen kunde möjligen i vissa fall (beroende av antalet tjänsteår) avslutas med en tjusig transport hem i Direktionsbilen med den välkände chauffören Rolf Strömberg.

Erland fick därför på våren 1983 i uppdrag att skissa på riktlinjer för en klubb som skulle kunna ge pensionärerna en möjlighet att under trevliga former fortsätta att träffas vid fester och resor. Slutsatsen blev att klubben skulle ha en enkel styrelse (3 personer) och att företaget skulle stå för 50% av medlemmarnas resekostnaderna samt hela kostnaden för mat och dryck,

både under resor och vid festerna. Åke Lundqvist godkände detta, med det enda kravet att klubbens namn skulle vara Radiobolagets Veteranklubb (företaget hade ju året innan döpts om till Ericsson Radio Systems AB).

Erland utsågs naturligt till ordförande i klubben, och med hjälp av en lista över pensionärer hittade han medlemmar samt en lämplig kassör, alltså Bertil, samt en sekreterare Stig ”Sjöman” Larson (som bland annat seglat med af Chapman). Stig ersattes efter ett par år av den otroligt populäre sekreteraren för företagsnämnden, Nils Lind, som tyvärr gick bort våren 2007. Nils var ju förutom en excellent sekreterare även en oslagbar historieberättare, vilket han bland annat bevisade under de återkommande tävlingarna om ”den roligaste historien” på bussresorna.

Antalet medlemmar de första åren låg runt 80-90, men ökade förstås för varje år. Information om klubben gavs när pensionsålder uppnåtts dels via personalansvarig på respektive avdelning, dels via personalavdelningen. Inför resor och fester skickades sedan ett enkelt informationsblad per post till medlemmarna.

Intresset för att deltaga i både resor och fester var stort, man fick enkelt ihop en busslast medlemmar (c:a 50 personer) vid de återkommande bussresorna med övernattning, och vid ett tillfälle hade man en konvoj med 2 bussar  – men den gången kändes det hela lite för tunghanterligt.

Årsbudget gjordes och presenterades för företaget, varefter Bertil kunde utkvittera kontanter inför resorna. Noggrann reserapport med fakturor och kvitton presenterades sedan efter varje resa. Alla kostnader betalades kontant mot kvitto, så det var inte ovanligt att Bertil gick och bar på en väska innehållande 60-70.000 kronor i kontanter!!

Denna väska var för övrigt med även på denna Ålandsresa, men denna gång troligen inne-hållande en något mindre summa pengar.

Den allra första resan i klubbens regi gjordes 1983, den gick till Värmland och inkluderade bland annat ett besök på Lars Magnus Ericssons fädernegård. Därefter har minst en resa genomförts varje år, med resmål både inom och utom Skandinavien. Birgitta Berg har hjälpt till att skräddarsy flertalet av dessa resor genom åren (med start 1995).

Åke Lundqvist var normalt inte med på resorna, men 2001 var han med sin fru deltagare i den andra Värmlandsresan.

Erland och Bertil såg alltid till att dela ett ordentligt stort rum på de olika hotellen, så att prominenta, äldre medlemmar (hedersmedlemmar??) kunde bjudas in på en drink eller två. Bland annat har man trevliga minnen från Bröllopssviten i Grisslehamn och Presidentsviten i Nådendal.

På något sätt kändes kommentaren även som ett gott råd till nuvarande styrelse…….

Festerna (främst årsmöte med middag) hölls i matsalen i  Kista, och transporten av brända och destillerade drycker från Systembolaget skedde de första åren ofta med direktionsbilen. Styrelsemöten och mindre samkväm ägde normalt rum i någon lämplig konferenslokal inom företaget. Bland annat förekom uppföljningsmöten efter varje resa, med bild/filmvisning.

Botvid Floser hade varit en trygg medhjälpare till Veteranklubbsstyrelse under många år (från 1996), och efter Erland fick han överta ordförandeskapet, samtidigt som styrelsen utökades i storlek och det moderna påfund som heter hemsida infördes.

Reglerna med att företaget bekostade 50% av resekostnaden och hela kostnaden för mat och dryck ”tunnades med tiden ut”, och 2004 ersattes denna regel med nya Ericsson-direktiv, som innebar medlemsavgift och medlemsbidrag av exakt samma storlek.

    

 

Botvid, Bertil och Erland under samtalet                       Berömd kontantväska!